Framgångar och hot omger Stockholms skärgårds vildfåglar

2 mars 2006 Stockholms skärgård - Skärgårdsstiftelsens tjugonde rapport visar att det går bra för havsörn och gråsäl, bättre för berguv men sämre för svärta i Stockholms skärgård.

Skärgårdstiftelsen har presenterat sin tjugonde årliga rapport om situationen för fauna och flora i Stockholms skärgård. Det ser bra ut för berguv och havsörn, men svärtan

Denna den tjugonde rapport innehöll visserligen flera positiva lägesbeskrivningar, men glädjen förtogs av de senaste rapporterna om fågelinfluensans ankomst till Sverige.

Skärgårdsstiftelsen, som drivs av Stockholms läns landsting och skärgårdskommunerna, äger och förvaltar mark på några av Stockholms skärgårds omkring 24 000 öar.

Havsörn

Dansk havsörn
Foto: Tobias Biehl, september 2004, PD.

När Skärgårdsstiftelsen inledde sina inventeringar i skärgården på 1960-talet kunde man i skuggan av DDT och PCB rapportera två lyckade häckningar. Situationen förbättrades under 1990-talet och förra året inkom rapporter om 33 lyckade häckningar som resluterade i 59 ungar.

Havsörnen är Sveriges och nordeuropas största rovfågel. Den är brun till färgen, har en vingbredd på omkring 2,5 meter och en längd på omkring en meter. En havsörn väger 4-7 kg men honan är större än hanen. En havsörn blir omkring 15 år gammal men kan bli 40 år.

Havsörnens bon återanvänds av samma par varje år. Eftersom de är mycket tunga kräver de tallar som är minst 100 år gamla.

Berguv

Europeisk berguv.
Foto: Adam Kumiszcza, september 2004, GFDL.

Omkring 25-30 par upptäcktes i skärgården förra året, en havlt dussin nya bon upptäcktes, och 17 ungar märktes mot 9 förra året.

Den mytomspunna berguven är Sveriges största uggla och fridlystes på 1950-talet. Den är fortfarande upptagen på Naturvårdsverkets rödlista. Berguvsprojekt runtom i Sverige har fått populationen att återhämta sig sedan 1960-talet men Skärgårdstiftelsen uppmanar allmänheten att rapportera observationer i skärgården.

Gråsäl

Gråsälsunge på Färöarna.
Foto: Erik Christensen, november 2004, GFDL.

Även gråsälen har varit akut hotad men förekommer nu riktligt med nio arter runtom i Östersjön. Vid Svenska Björn i ytterskärgården räknade man i år till 2 325 sälar.

Gråsalar kan bli mer än 40 år och äter omkring sju kilo fisk omdagen. Många fiskare har av tradition varit avvogt inställda till sälar.

På 1980-talet fanns bara omkring 1 500 sälar i Östersjön men har sedan dess återhämtat sig även om den fortfarande är skyddad. I sin förvaltningsplan 2001 föreslogs Naturvårdsverket en skyddsjakt på 180 sälar på olika platser i Sveriges.

Ejder

Ejderpar i Alaska.
Foto: Dave Menke, USFWS, juli 2002, PD.

Ejdern minskar men är fortfarande vanlig. Den ökar vid Möja och Svenska högarna men minskar samtidigt kraftig på flera andra håll.

På många platser i världen häckar ejdern i stora flockar, men längs med Sveriges kuster häckar paren vanligen skilda åt vid kobbar och skär. Många ejdrar övervintrar i Danmark och Tyskland och kan då samlas i stora flockar ute till havs.

Svärta

Svärta.
Foto: USFWS, PD.

Tysk sillgrissla.
Foto: M.Buschmann, PD.

Svärtan har med sin bokolonier på marken drabbats hårt av mink. Minken jagas i fågelskyddsområden på förvåren.

Svärta är mellan 50-60 cm lång och den största dykanden i skärgården

Andra alkor som sillgrissla klarar sig bättre.

Man har räknat till mer än 4 500 bon som hör till den illa omtyckta skarven. Havsörnen tycks dock gilla skarvar och bygger gärna bon intill deras kolonier som kan ha upp till 500 bon.