Anna Finney på Brändström & Stene
28 november 2005
Stockholm – I sin första större utställning "Dom som väntar" får Anna Finneys målningar vackla mellan socialrealism och existentialism. De utslagna människorna i sina sterila miljöer kan uppfattas som kritiska kommentarer till samtidens rovdrift på människan. Samtidigt aktiverar lugnet och bristen på handling i bilderna betraktarnes blick vilket sköljer bort risken att det hela reduceras till rena schabloner.
Anna Finney har i tidigare verk uppehållit sig vid utsattheten, människan mitt i ingenting. Nästan alla människor i bilderna är män och målningarna för lättare tankarna till Piranesi och Beckett än till det feministiska perspektiv som bilder av utsatta kvinnor brukar associeras med.
Konstnären, som prövat andra medier och även skrivit om konst, tror uppenbarligen på måleriet. Realismen hittar in i bilderna genom att Anna Finney uppsöker sina miljöer och nogrannt studerar dem, men i målningarna låter hon dukens vithet lysa genom laserande lager av oljefärg.
Källor
[redigera]- Anders Olofsson "Brändström & Stene, Stockholm: Anna Finney (24/11-15/1 2005)". Konsten, 28 november 2005
- Sanna Björling ""Oljan är lika långsam som jag"". Dagens Nyheter, 26 november 14:22
